I en tidigare artikel på Linkedin (länk) från 2019 höjde jag ett varningstecken för det hypade begreppet grit och beskrev kort varför grit sannolikt är överskattat och bör användas med försiktighet.

Vad har då hänt sedan 2019? Finns det nu anledning att omvärdera kunskapsläget och ge fans och varma förespråkare till begreppet en större förhoppning om att grit ändå är något att lita på som kan användas i praktiken?

Det enkla svaret är nej.

Den vetenskapliga kritiken av grit är omfattande men går att sammanfatta i två punkter:

- Grit går inte att mäta på ett bra sätt:

Sedan begreppet lanserade har det konstant präglats av problem gällande kvalitén i de instrument och skalor som ska mäta grit. Framförallt verkar inte instrumenten kunna mäta begreppet och dess olika sub-begrepp som det är tänkt. Problemen gäller inte bara skalorna och instrumenten som helhet utan även specifika frågor (så kallade items) som inte fungerar som det är tänkt.

- Teorin kring grit haltar och stämmer inte med data:

Enligt teorin utgörs grit av två delar, bibehållet intresse över tid och förmåga att hålla ut och fortsätta att anstränga sig. Framförallt delen om intresse över tid har visat sig vara problematisk då den inte hänger ihop med sådant den bör hänga ihop med om begreppet ska vara relevant, t ex meningsfulla utfall som prestation. Dessutom verkar inte poäng på en grit-skala kunna bidra med särskilt mycket om den ställs jämte redan befintliga mått av personlighet, t ex femfaktorsmodellen. Det finns helt enkelt inte så mycket över för grit att förklara om vi även tar hänsyn till personlighet. Kommer den först in i rummet kan det unga och coola begreppet grit låta imponerande och skina ett tag, men skickar vi in de gamla erfarna drakarna Big Five i rummet först så har inte grit längre något vettigt att säga bortom det som redan sagts.

Hur går vi vidare med grit? Vad krävs för att grit ska mogna, växa in i sin kostym och bli det där relevanta och tillförlitliga begreppet som många hoppas?

För det första behöver man gå tillbaks till ritbordet och ompröva den teoretiska modellen kring grit och fundera över vilka delar som grit faktiskt består av och hur dessa hänger ihop med andra relevant begrepp och teorier. Man behöver helt enkelt sätta in grit i ett sammanhang och fundera på hur det förhåller sig till det vi redan vet om närliggande begrepp och teorier, t ex personlighet, självkontroll och motivation. Vilka unika delar har t ex grit att komma med som inte bara överlappar med redan kända begrepp?

Kopplat till detta behöver man även utveckla bättre mätinstrument som faktiskt mäter det som de avser att göra och som synkar med den eventuellt utvecklade teorin. Utan vettiga mätinstrument blir det svårt att gå vidare och bygga en tillförlitlig kunskapsbas, som även är basen för att kunna använda begreppet praktiskt på fältet, t ex i skolor och på arbetsplatser.

Tills detta ganska omfattande jobb inne i forskningsfabriken är gjort och utvärderat så gör vi nog bäst i att ligga lite lågt med grit och istället vända blicken mot andra begrepp och teorier som rimmar bättre med data och verkligheten och där det finns mer stabil mark under fötterna.

Avslutningsvis, några ord till dig som är inbiten grit-fans och kanske läser denna text med stigande blodtryck. Vad göra?

Antingen kan du fortsätta leva som du lär och välja grit och hålla fast vid ditt älsklingsbegrepp, trots motgång. Eller kan du inse att det nu kanske är dags att släppa taget och ”quit istället för grit”, även om det svider i själen ett tag.

Källa:

Datu, J. A. D. (2021). Beyond passion and perseverance: Review and future research initiatives on the science of grit. Frontiers in Psychology, 11, 545526.